Jag skämdes över min förlossning, tills jag förstod detta
Skammen efteråt är ofta mer påtaglig än traumat under
Inte alla som bär på en svår förlossningsupplevelse känner rädsla eller sorg först. Många känner istället skam.
Skam låter ofta så här:
“Jag borde ha klarat mer…”
“Varför reagerar jag så här när andra är tacksamma?”
“Det är väl inget att älta.”
“Min kropp svek mig.”
Skam säger: det är fel på mig.
Smärta säger: det här var för mycket för mig.
Det är stor skillnad. När du förstår den skillnaden och kan skifta hur du ser på din förlossning, blir det lättare att börja läka.
3 anledningar till att förlossning och skam så ofta krokar arm
Berättelsen om hur det “ska” vara är otroligt stark
Kroppen gjorde något den aldrig övat på
Vården fokuserar på utfallet, inte upplevelsen
När fokus hamnar på resultatet, hamnar personen lätt i skuggan.
Skam trivs i tystnad och krymper i igenkänning
Att börja bearbeta skam handlar sällan om att:
tänka mer positivt
skapa perspektiv och avstånd till det
pressa fram tacksamhet
Det handlar om att:
få sin upplevelse speglad utan korrigering
sätta ord på det som varit ordlöst
skilja skuld (jag gjorde fel) från smärta (jag hade det svårt)
Ett varsamt sätt att börja tänka istället
Byt: “Varför gjorde jag inte annorlunda?”
Till: “Vad behövde jag som inte fanns där då?”
Byt: “Det blev misslyckat.”
Till: “Det blev överväldigande.”
Byt: “Jag borde vara över det här.”
Till: “Något i mig har inte blivit lyssnat på än.”
Läkningsparadoxen:
Du måste inte tycka att det som hände var okej.
Men du kan landa i att du var okej i det som hände.
FAQ
Är det skam eller trauma jag känner?
Ofta båda. Trauma säger “jag var inte trygg”, skam säger “jag var inte nog”.
Vill du börja släppa skammen i ett tryggt format?
→ Samtal där upplevelsen får ta plats utan att värderas
→ Kroppsbaserade metoder där orden inte måste komma först